Vad är det med alla förhållanden som för det mesta går ut på att bråka och fråga den andra om lov för att gå på toan och liknande? Vet inte hur många jag känner som har just såna förhållanden. Där det blir ett stort bråk av världens minsta grej. Där man väljer att ignorera varandra, ljuga för varandra och annat skit. Vem vill egentligen helt ärligt ha det så? Visst, ni älskar varandra mer än något annat, men när 87% av förhållandet går ut på att säga förlåt för att man råkade somna och inte säga till innan.. Är det verkligen riktig kärlek? Eller är man bara tillsammans med personen för att det en gång i tiden var kul och spännande och att man nu har gått och inbillat sig själv att man älskar den personen?

Nej tummen ner för sånt där faktiskt, en fet jävla tumme! Sådär ska man inte behöva ha det. Inte alls. Jag lovar!

Jag och min underbara Jesper har nu varit tillsammans i 1½ - 2 år och vi har inte bråkat eller ens småtjaffsat en enda liten gång. Alla som får höra det här tappar hakan men för oss är det inte någon big deal. Vi har sjukt roligt tillsammans, verkligen sjuuuukt roligt hela tiden. Vi kan, när vi vill, vara seriösa och prata om allt mellan himmel och jord utan att det känns konstigt. Det finns inte en sekund som jag inte tänker på honom och såfort jag inte är med honom saknar jag honom. Han är mitt allt och jag lämnar honom aldrig! Världens bästa kompis och världens underbaraste pojkvän!

Jag vet att jag just nu låter som världens tönt som tror att hon har världens bästa förhållande. Men det jag vill komma fram till är att jag för det första VET att jag har världens bästa förhållande. För det andra så ska ett förhållande inte behöva innehålla en massa krav och skit utan det ska helt enkelt vara kravlöst och enkelt. Svårare än så är det inte. Sätt inte en massa krav på din pojk/flickvän, det skapar bara en massa irritation, bråk och tillslut så kanske förhållandet är över. Bara för att du envisades med att han skulle säga "jag älskar dig" MINST 140 ggr/dag. Det funkar liksom inte i längden. Sånt där ska dessutom komma automatiskt. Gulligullandet och hela den biten som jag själv tycker är väldigt viktig.

Men iförsig, alla är olika och smaken är som baken. Vissa kanske söker ett förhållande med en person som bossar över en hela tiden. Ett förhållande med en som man inte har ett skit gemensamt med. Eller ett förhållande där ett stort bråk är en del av vardagen. Vad vet jag?